Vi räknade rivningar och sekunder

Jag kikar på dig i smyg. Du är helt inne i det du gör. Full koncentration. Ansiktsuttrycket som avslöjar att dockans sko kanske inte riktigt passar, men att du gärna hade sett att fakta var annorlunda. Munnen vars frenetiska tuggande avslöjar en påse lördagsgodis.

Historien börjar på 80-talet. Låg- och mellanstadiet. Det var hästar som gällde. Hinderhoppning i trädgården med hopprep som tyglar. Vi räknade rivningar och sekunder. Snabbast och minst fel vann. "Ok, nu byter vi. Nu får du vara häst!" Om rollen som häst spelades oklanderligt var belöningen en näve havrepuffar. Den skulle självklart ätas direkt ur ryttarens hand. 

Några år gick och hästhoppningen i trådgården byttes ut mot Barbiedockor. Outfit på outfit byttes. Bröllop, shopping, solsemester, skidbacken. Pyttiga skor som sattes på pyttiga fötter. Hår som flätades och hästar som sadlades.

Nu sitter du mitt i ett inferno av små jackor och miniatyrhårborstar. Det är samma jackor och hårborstar som din mamma och jag lekte med för 20-25 år sedan. Samma hästar som vi skötte om som om de var fullblodsston. Jag kan inte slita blicken ifrån dig. Så förståndig och så fin. Fokuserat pysslande. Cirkeln är sluten. Mosters lilla T...